Under åren lopp har många kurser och deltagare hunnit passera. Jag har hunnit ta examen som IT-stödperson, ta ytterligare ett datakörkort och läsa pedagogik. Deltagit i Seniordatalärarkurs och framförallt hållit mej uppdaterad i olika program och system. Med åren har det sistnämnda blivit allt svårare och på något sätt är jag nästan tillbaka där jag började. Måste en datalärare kunna allt?
Under det gångna läsåret har jag kommit i kontakt med eller haft undervisning i fyra operativsystem, Windows Vista (kontakt), Windows 7 och två olika versioner av Windows 8. Snart späds det här på med Windows nya operativsystem och det blir igen nytt att lära sig själv för att kunna undervisa, svara på frågor eller handleda.
För att sedan inte tala om alla surfplattor och deras operativsystem, Android eller iOS i olika versioner. Och hur noggrant man än förbereder sig visar det sig att en hel del appar ändå inte fungerar efter diverse uppdateringar. Och för att det inte ska vara alltför enkelt för användarna så finns det olika konton och ID:n där man ska komma ihåg både användarnamn och lösenord och förstås inte blanda ihop dem.
Måste en datalärare ha tillgång till all teknisk utrustning med de olika programmen? Ska jag ha både en iPad och en Android surfplatta? Behöver jag dessutom en Windows surfplatta? En dator med Windows 8 och en med Windows 7? En digital systemkamera och "vanlig" systemkamera? En smarttelefon eller flera olika? En digital videokamera? Och vem ska betala för all denna teknik?
Och sedan alla enskilda program. Microsoft Office och Open Office, bildhanteringsprogram, olika webbläsare, säkerhetsprogram osv.
Som datalärare behöver man också vara registrerad och inloggad på både sociala medier och testa olika internettjänster, bland annat molntjänster. Och nu gäller det då att skapa diverse konton och hitta på lösenord. Nästan alltid kommer frågan upp om huruvida man ska ha ett personligt konto eller ett kurskonto? Kurskonto är förstås att föredra, men hur ska man orka logga in först å jobbets vägnar och sedan privat till Facebook, Twitter, Pinterest...? För att nu inte tala om att hinna delta i diskussioner eller komma med tänkvärda inlägg?
Som datalärare har jag efter 18 år slutat kräva av mej själv att jag måste kunna allt. Det är en omöjlighet, som ingen ändå klarar av. Det är inte så farligt att säga:
- Det där vet jag inte just nu, men jag tar reda på det till nästa gång.
Alternativt helt enkelt ha kursdeltagarna själva att leta fram informationen från nätet just där och då. På det sättet lär de sig också sökandets ädla konst.
För mig återstår numera två viktiga frågor: Hur kan jag förnya min undervisning? Och framför allt, hur ska jag lyckas fånga deltagarnas intresse och komma förbi motståndet för den farliga maskinen?
Och vad är det då som får mig att fortsätta arbeta som datalärare? Jo, för att det är världens härligaste jobb. Det finns inget som går upp emot att få dela kursdeltagarens aha-upplevelse när hen inser hur det fungerar. Det andra som driver mig handlar om digital rättvisa, alla måste ha möjlighet att delta i dagens digitala samhälle. Ingen får lämnas utanför.
Nu står sommarlovet för dörren. I höst börjar igen en grundkurs i Seniordata och jag kommer att fundera över hur jag ska avgränsa ämnet och vad som är viktigt att lära ut. Hur jag ska kunna lära ut säkerhet utan att skrämma vettet ur nybörjarna? Och hur jag ska hitta nycklar till att kunna förbigå "det-här-är-för-svårt-för-mej" och "jag-kan-inget-jag-är-så-dålig".
Har ni några bra tips?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar